Besök

I tisdags förra veckan var nedräkningen avslutad. Då stod Amandus utanför caféet med sin resväska. Efter en lång resa med många byten var han äntligen framme på ön.

På onsdagen började jag inte förrän på eftermiddagen så då strosade vi runt i Wyk och satte oss på en café på Sandwall, den stora promenadgatan vid stranden. På kvällen när jag kom hem från jobbet, trött och sur på några dryga gäster, hade han städat i mitt rum och gjort fint och tänt ljus. Efter att jag hävt ur mig frustrationen från kvällens arbetet, satte vi oss i lugn och ro och drack chokladlikör som Amandus tagit med från Tallin.

På fredagen fyllde Amandus år och jag hade lyckats få ledigt. Vi tog sovmorgon och åt frukost länge innan vi begav oss ut på en cykeltur. Vi cyklade igenom Föhrs små frisiska byar tills vi kom till Nieblum, Föhrs näst största by. Där blev vi attackerade av gräsänder som blivit förvandlande till små monster av brödsmulskastande turister. Vi flydde undan till Våffelhuset och åt varsin våffla, Amandus med glass och karamellsås och jag med glass och ”Rote Grütze” (en frisisk specialitet som skulle kunna beskrivas som någon slags bärkompott). Vår cykeltur hade gått fortare än vi räknat med så vi cyklade vidare en bit till och cyklade igenom några byar längre bort. Vi kom förbi en majslabyrint där vi gick in på egen risk. Man skulle samla stämplar på ett kort men vi var i ärlighetens namn ganska dåliga på att hitta de gömda stationerna där stämplarna fanns. Efter en lång stunds virrande kom vi ut ur labyrinten och cyklade vidare. Efter ett tag började vi bli trötta i både kropp och själ och bestämde oss för att bege oss hemåt. På kvällen gick vi ut och åt på en restaurang vid stranden. Den var inte världens finaste och kyparen var lite lustig men vi hade fin utsikt över havet och det blev en trevlig kväll.







På helgen var det dags för mig att jobba igen och Amandus fick klara sig själv på eftermiddagen och kvällen. När jag slutade på kvällen gick vi ner till vattnet och tittade på de små lysande djuren som finns i det mörka vattnet innan vi cyklade hem och drack vi lite vin och åt ost och kex.

På måndagen var jag ledig igen och det var Amandus sista dag på Föhr. Vi gick upp tidigt och åkte med färjan över till grannön Amrum. Vi tog med våra cyklar så att vi kunde cykla runt lite och vi började med att ta oss till fyren i mitten av ön. Jag har länge velat besöka fyren så det var en härlig känsla att äntligen komma dit. Från toppen på fyren hade vi en fin utsikt över ön och havet. Jag hade gärna sett fyren på kvällen när det är mörkt men då är det inte tillåtet att gå upp i tornet. När vi lämnat fyren besökte vi en liten frisisk kyrka med grästak och gick runt på kyrkogården och tittade på gravstenar (det är en liten konstig hobby jag har). Sedan träffade vi Mariia, en tjej som jag jobbade med förra sommaren på pannkakshuset. Hon har tillbringat sommaren på Amrum och jobbat där, men just den här dagen var hon ledig och kunde visa oss runt på ön. Vi började med att gå en promenad på Amrums breda strand. Det blåste och det var gott om vågor. Då ångrade vi att vi inte tagit med badkläderna. Sedan fortsatte vi ut på de naturskyddade dynerna. För att inte dynerna ska förstöras av turister är det bara tillåtet att gå på en träbrygga som byggts över dynerna. När vi avslutat vår promenad cyklade vi tillbaka till byn Wittün, där hamnen ligger. Där åt vi crêps och glass och gick i souverniraffärer innan det var dags att åka tillbaka till Föhr med färjan. På kvällen gick vi ut och åt på en annan restaurang vid stranden. Sedan strosade vi runt i Wyk och satte oss på en café och drack varm choklad med amaretto.

Tiden gick fort och plötsligt var det tisdag igen. På morgonen följde jag Amandus till hamnen där han tog färjan tillbaka till fastlandet för att påbörja sin resa hem igen. Veckan gick alldeles för fort och nu när Amandus har åkt känns det lite tomt här. Men nu är det bara några veckor kvar innan vi ses igen.